Den kursen som sagt har startat idag. Jag tycker det är intressant som attans det där.

Å oj, vad jag har varit där själv. Eller kanske är, stundtals.

Den där känslan av oro inför framtiden, vad skall hända, kommer jag kunna jobba med det här osv.

Fast, det är inte något mot för hur jag vart. Jag var rätt långt gånget, nu när jag ser tillbaka.

Fast jag reflekterade inte på det, eller ens tänkte på det.

Varje natt vaknade jag, helt sjöblöt i svett. När jag var på jobbet hade jag den känslan av att inte få nåt gjort, fastän jag vaqr där i 12 timmar visste jag inte vad jag gjort, när jag kom hem fortsatte tankarna snurra kring jobbet, kring morgondagen,hur jag skall göra, hur jag skall lägga upp allt. Fick ingen början inget slut på någonting alls.Jag gjorde inte nåt annat än var på jobbet, i tankarna och i verkligheten. När jag väl var ledig satt jag hemma, jag började lite smått avsärma mig från omvärlden då. Faktiskt så var det. Vill någon ha  med mig på nåt, så blev svaret rätt ofta nix, jag ville som vara själv.

Så var det.

Under denna tiden gick jag ner endel i vikt också, som så många lagt märke till.

Så,hade jag stannat kvar i samma sits och fortsatt i samma anda hade jag nog inte mått så bra idag.

Det som fick mig att sluta upp å vara där jag är idag vet jag inte riktigt. Jag kom påmig med att storgråta när jag kom till jobbet en måndag när jag hade vart hem till Kalix en sväng.

Jag minns såväl när en kollega på jobbet sa nåt till mig, i köket på jobbet.Då började jag grina.

Ja, det var i dom vevorna som jag en gång i April kom på.NU drar jag hem.

Nå.Inte är det lätt inte. Jag har tendenser att alltid vilja prestera, vara sådär perfekt,känna alla yttre krav på en som samhället har, man ska så mkt nuför tiden, det skall vara städat hemma, plugga,jobba,tjäna pengar, oroa sig för pengar,träna som bara den, gör nya pass, alltid ha grymma pass, ja allt det där.

Jag behöver bli bättre på att varva ner och varva av.

Nu är det nåt nytt som jag "ska". Gymmet. Fast det är ju en sak jag mår så bra av.

Gott med lunch idag som blev Blodpudding som jag hade tagit med mig.

Så ekonomisk jag har blivit!

Vad jag har reflekterat över dom här seanste dagarna är vad som håller på att hända med mig!

Jag håller på att bli en riktig FRU.Eller hemmafru, eller nåt.

På rikt.

Jag kommer på mig själv med att fixa å dona till min kille, hålla på att anpassa mig för att laga middag tills hans kommer hem å ditten å datten.Funderar på han och hans matlådor till dagen efter å allt.

VAAAAAAAAAAA!!!??

För ett tag sedan hade jag väl struntat blanka tusan i allt sånt. Han får väl för fasen ordna sin mat själv. Likaså middagen å allt.

Hmmm.

Vad betyder detta?

Jag har lånat hem en sådan under gårdagen. Den är helt amazing, ett tag i alla fall.

Vissa stunder känns det bara skönt, och andra stunder är det döden.

Mm, men jag tror det blir investering.

Nu är jag på skolan.

Å här blir jag, en sisådär 8 timmar framöver. Det känns, helt ok.

Vi börjar en ny kurs idag, Så jag är lite förväntansfull.

Adios.