I senaste tiden har det här med karlar verkligen sugit.

Jag klarar inte av det, jag är världens fegaste människa, och jag vet att det är sån svag sida av mig själv.

Så fort jag måste anstränga mig det lilla så lägger jag ner istället.

Jag är van vid att få allt serverat på fat.

Det var ju då det. Jag tyckte om, eller jag tycker om den här karl fortfarande.

Vi träffades endel, men nudå?

Allt är borta.

Pratar med min vän Dijana, då jag säger.Nä jag tror inte han är intresserad.

Varför?

Jo jag tror det för han inte frågar eller hör av sig mer.

Kan det kanske vara så att jag inte heller gör det. Han kanske tror samma sak om mig för att jag aldrig har tatt initiatviet.

Klart han inte tror att jag är intresserad då.

Den enda gången vi försökte vara nära , nä då drog jag mig undan.

Nu när jag ser det såhär svart på vitt, så visst f*n är det så.

Vad är felet på mig??

Nä, nu skall jag äta lite igen, sen sova så jag orkar med mitt första pass med mina väl investerade pengar i en Personlig tränare!

GÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖTTTT

Ibland orkar jag ingen ting.

Nu blev jag sån, precis nu.Det ar som att någon sög all energi ur mig.

Bara av ett endaste samtal.

Nej fy och urch.

Annars har min energi vart på topp. Men varför känns det som att jag jobbar dygnet runt.

Nåt att jobba på att lämna tankarna på jobbet.Alltid

Jag är rikitgt lik min Pappa.Främst till sättet är det jag tänker på nu.

I jul när jag var hemma spenderade jag mycket tid med honom, och bara iaktog. Så lik. Det är just därför jag lätt blir irriterad på honom tror jag. Det är just de sakerna som jag själv gör, som jag irriterar mig på honom.

Nåja. PappaPappa!

Nu är det måndag igen. Det bara rullar på, om och om igen.

Träning idag, innan mitt cykelpass på lunchen.

Men nununu. Matlådedax.