Vad skulle du göra om du bara hade 3 månader kvar att leva?

Jag har svarat på den här frågan tidigare i en bok som jag kikade i.Det var för ca 1 år sedan då jag bodde i Göteborg,jobbade mycket och inte gjorde så mkt annat.

Underfrågorna till detta var, vart jag skulle vara?Med vem?Vad jag gör nu som jag skulle välja bort.

Mina svar var I kalix, med min familj,jag skulle välja bort jobbet.

HM.Min tanke är direkt nudå när jag ser tillbaka på det.

Varför gör jag inte det då?Oavsett hur lång tid jag har kvar att leva.Så är det ju märkbart vad som är viktigast...

Avklarat och därmed avslutad. Nu är jag Zoneinstruktör också.

Bra dag och sånt bra intryck av hela konceptet.

Nu har jag landat lite hemma, min hals känns inte helt 100. Håller jag på att bli sjuk?

Nåväl, skall iväg å käka thailändskbuffè med jobbet på jobbet. Men jag känner på mig att det blir en tiiidig kväll för mig.

Imorgon jobbar jag ju trots allt. Men imorgonkväll, då är det hemvändarfestligheter!

Julen är HÄR. Å fjärde advent:)

"den som inte anser sig har tid för fysisk aktivitet kommer förr eller senare få avsätta tid för sjukdom".

Utbildningsdag nr 1 av zone var Apbra. Mycket sådär tankar ställdes inom mig och jag har fått mycket!
Jag ser fram emot dagen.

NU är det frukostdax för mig, sedan blir det utbildning.

Igår kväll var en sån skön kväll! God mat,vila den goda ben å jerrrys glassen och sånt!

Ikväll blir det julfest med mitt kära jobb och måndag är hemvändarfesten.Jag har massa att se fram emot.

HÄRLIGT.

MIna förväntningar är att jag vill lära mig nåt nytt, få inspiration, känna glädje för det jag skall göra.

That`s it.

Föreläsningar och praktiskt träning står på dagsschemat.

Julbordet igår...AHHHHH. Jag är ännu mätt. Mycket chokladmousse,Kladdis och skumtomtar!

MOT JULBORDET!

Å vet ni, min julklappsshoppning är snart klar den också! Trodde inte jag skulle klara av den så fort som på två timmar.

Väntar bara på min kille, å GUUUD vad han är omständig.Han började göra sig klar minst en kvart före mig... å jag är klar långt för han.

Ja ni förstår ju hur han håller på.

KIllar är omständigare än tjejjer.

I alla fall min.

Varför jag jag minst 3 dubbelt så många besökare idag mot för andra dagar?Och klockan är bara till råga på allt 13?

Jag fattar noll,konstigt är det.. Jag borde bli misstänksam.

Funderar lite på vad jag vill här i livet?

Jag har ett sånt behagligt skönt liv just nu.Om jag jämför med ett år sedan.

Då var jag träningsansvarig på Sats Holmen i Göteborg. Jag bodde på det stället, även fast jag var hemma så var mina tankar där.

Jag kunde inte släppa det, inte för en sekund. Var det inte det ena så var det de andra och allt hängde på mig egentligen. Jag var där hela dagarna, utan att veta vad jag gjorde. Varje kväll jag gick hem, kände jag att jag inte fått nåt gjort.

Så vad gjorde jag? Hade telefonmöten, skrev veckomail till Instruktörerna, hade hand om driften av maskiner(som Per ändå gjorde), jag vandrade runt och ringde till medlemmar som inte tränat på ett tag.

Jag gick ledarssakputbildningar och ledarskaps dagar och jag tyckte att det var skitbra. Verkligen.Jag sa för mig själv att här vill jag alltid vara, här vill jag alltid jobba.

Vi reste till Stockholm, bodde på hotell, lärde oss massor hur man är en bra chef, hur man leder människor, det var verkligen utvecklande för en själv.

Sats var för mig det bästa som fanns typ.Och det enda jag hade där nere typ.

En dag sa det stopp.Det kom som en blixt och jag sa upp mig. Inget funderande överhuvudtaget, det var en känsla jag fick.

När jag hade sagt upp mig, fick jag en sån jäkla skön känsla i mig.Har aldrig kännt nåt liknande.

Så, min sista månad längtade jag bara tills jag skulle få åka hem.Hem dit jag nu är.

Inte har jag ångrat mig en sekund och inte har jag heller ångrat att jag flyttade ner.

Det är olika kapitel i ens liv, där nere fick jag utvecklas och känna på det.Jag stormtrivdes hela tiden.

Här uppe får jag umgås med familjen, jag har fått känna på och känner på hur det är att älska på riktigt.Jag vill verkligen bo här, med Tommy, åååå jag ser fram emot våran framtid så mycket må jag säga.

Från Chef på ett stort företag till pluggande sambo i ett litet samhälle i norr.

Kontaster som heter duga.