Till vardagen,till mitt Göteborg igen.

Fastän jag älskar mitt norrland, så bara känner jag HUR jag älskar Mitt liv och Göteborg här nere.

Så fort jag kommer upp till norr känner jag att jag mig konstig i kroppen, känns som om jag vill vara där. Denna gång kändes det så.Jag ville knappt åka tillbaka, men nu.Igår när jag anlände till Göteborg, hoppade upp på spinningcykeln och instruerade i veckans första klass så bara kände jag ren och skär lycka.

Nä. Så inte blir det något av norrland.Nix Här bor jag och här skall jag vara.

En sak jag vill ordna till lite i livet är detta med fritid.Den tiden jag skall ha då jag inte jobbar.Var är den?

Svaret är ganska enkelt.Den finns inte.

När skall jag hinna träffa min kära VÄN Pernilla? Jag vill hänga med henne en heldag?

När skall jag och Min vän D hänga, jag vill åka ut till förorten och bara njuta av hennes sällskap!

När skall jag och min älskling Dijana umgås!Dijana, Ååå hon är såå saknad?

Å beatrice?

Å AnnaKarin?Norrköping måste jag ta mig till.

Detta känns jättejobbigt.Faktiskt Är det så här livet kommer se ut? Ingen tid till vännerna?Bara Jobb, och sömn och jobb och sömn?

Inget socialt liv, överhuvudtaget?

Så i helgen mina vänner är jag ledig!VAD skall vi hitta på?